Lärare av i morgon - Lärarnas professionella objekt

Jag vet att man ska ha en utbildning för att få jobb inom läraryrket. Men jag har hört på så många ställen att de outbildade kan vara så mycket bättre än de som har utbildning. Det håller jag faktiskt med om, i skolan är det kanske mer viktigare, men i förskolan hör man ofta de ordinarie säga att de outbildade/vikarierna kan vara bättre (finns så klart undantag). Nu är det ju många som har fått gå på grund av att de inte har utbildning, så visst, utbildning är bra. Det är inte det jag säger, men fortfarande att outbildade kanske passar bättre, att de har en ny syn på hur man lär ut, och är pigga. De som hållit på med yrket i 25-30 år, förstår jag att de kanske tappar gnistan och inte orkar lära sig nya saker.

Eftersom jag själv varit vikarie, vet jag att det inte ger fast jobb, så det är därför är jag här nu!

Lärare av i morgon - Skolans paradox

"Skolan är upplagd på samma sätt som om vi skulle ställa upp alla framför en ribba på 140 cm och få dem att hoppa"

Jag tror jag snöade in på detta på det förra inlägget, men eftersom det stod i det här kapitlet med, tvekade jag inte en sekund. Det finns alltid "starka" och "svaga" elever, något som alltid kommer att finnas, men man måste se till att varje individ får göra det i sin takt. Man kan inte tvinga fram någon i ens egna utveckling. De som har det svårare behöver mer hjälp och mer tid till att förstå, man kan inte jämföra individ med individ. Det står i boken "olika tidsåtgång, olika metoder, och olika vägar för olika grupper av elever att sträva efter samma mål". Alla ska försöka uppnå de mål som finns, men vissa behöver lite mer hjälp att nå dit. Det är helt normalt, men hur gör man i skolan för att lösa det? Får man den hjälp man behöver?

Jag fick inte det i gymnasiet när jag läste matematik. Vi hade en lärare på ca 5o elever, och det var många som hade det svårt. Man fick aldrig den hjälp som man behövde, och det när det var på tal om jag skulle läsa Matte B svarade han att det inte var någon idé. Det stärkte inte självförtroendet speciellt mycket, och idag önskade jag att jag hade Matte B. Mycket hänger på läraren, och att säga till en elev att det inte är någon idé är fruktansvärt fel. Det var det som gjorde att jag inte ens försökte, på grund av den kritiken. När jag klarade Matte A blev jag jätteglad, självkänslan var på topp, och så pratade jag med läraren, och så var jag på botten igen. Det är därför jag bryr mig extra mycket om "de svaga" och vill hjälpa dem.