Jag tror jag snöade in på detta på det förra inlägget, men eftersom det stod i det här kapitlet med, tvekade jag inte en sekund. Det finns alltid "starka" och "svaga" elever, något som alltid kommer att finnas, men man måste se till att varje individ får göra det i sin takt. Man kan inte tvinga fram någon i ens egna utveckling. De som har det svårare behöver mer hjälp och mer tid till att förstå, man kan inte jämföra individ med individ. Det står i boken "olika tidsåtgång, olika metoder, och olika vägar för olika grupper av elever att sträva efter samma mål". Alla ska försöka uppnå de mål som finns, men vissa behöver lite mer hjälp att nå dit. Det är helt normalt, men hur gör man i skolan för att lösa det? Får man den hjälp man behöver?
Jag fick inte det i gymnasiet när jag läste matematik. Vi hade en lärare på ca 5o elever, och det var många som hade det svårt. Man fick aldrig den hjälp som man behövde, och det när det var på tal om jag skulle läsa Matte B svarade han att det inte var någon idé. Det stärkte inte självförtroendet speciellt mycket, och idag önskade jag att jag hade Matte B. Mycket hänger på läraren, och att säga till en elev att det inte är någon idé är fruktansvärt fel. Det var det som gjorde att jag inte ens försökte, på grund av den kritiken. När jag klarade Matte A blev jag jätteglad, självkänslan var på topp, och så pratade jag med läraren, och så var jag på botten igen. Det är därför jag bryr mig extra mycket om "de svaga" och vill hjälpa dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar